Gratis är gott.
Idag hann jag klämma in lite quality time med Jesper. Gratis är alltid jävligt gott, även fast det är äckligt.
Want and need.
TV, säger jag bara.
Rehab.
Det känns lite som att ha varit på sportlov. Semester. Rehab. En salig blandning av dessa. Imorgon måndag och det känns som en ny skolstart efter att ha missat en hel vecka. Nu är det slut på hela dagar invirad i täcket i tvåsitssoffan med avsnitt efter avsnitt utav Criminal Minds. Endast mat, kiss och snytpaus. Glasspaket på magen. Nu packas väskan, naglarna målas, nödproviant utses (äpplen). En typisk söndag. Väldigt söndagskt. På tisdag hoppas jag innerligt även att bli med TV igen.
McWork.
Idag har jag McWorkat. Och roligare än så blir det nog inte. Söndagskvällarna är åter igen som söndagskvällarna var förr - "shit, jag har inte läst i boken och vad ska jag äta till lunch?". Slut på sjukstugan. Lite synd. Det var rätt mysigt. Kanske lika bra det, Criminal Minds-boxen är snart slut.
"I'm taking a stand. Even while seated." - Sheldon Cooper.
Jag bara älskar att blogg.se ser ut som vanligt igen. Inget jävla stil-tjafs. Undrar om dom läste mitt inte alltför rättvisa inlägg igår...Man kan ju hoppas.
Du är unik, precis som alla andra. (once again).
Nu har tydligen blogg.se blivit blogg.se STIL. Nej, men för all del. Lika bra att komma ut med det officiellt eftersom varenda sponsrad blogg på den vanliga första sidan handlade om någon som köpt ett par FANTASTISKA skor, eller tagit en fantastisk bild på någon jävla solnedgång eller varit så otroligt kreativ och klipp av ärmarna på en tröja och voilá, ett helt nytt plagg. Ribban för kreativitet samt utstickande bloggar med faktiskt läsvärt material ligger tydligen väldigt lågt. Lika bra att det kan få heta stil, så kan vi se fler exakt likadana skinnjackor, DinSko-skor, cupcakes och konstnärliga bilder med fötter på gräs eller solnedgång vid sommaräng. Så otroligt icke-berörd blir jag.
Just nu är tydligen semlor jävligt trendigt. Bilder och texter om semlor överallt. På något romantiskt fat med någon romantisk tekopp, gärna prickig. Visst. Jag dricker gärna kaffe ur fina koppar. Jag äger en skinnjacka. Jag handlar skor på DinSko. Jag äter cupcakes men vägrar baka dom. Jag har fotat mina fötter men endast i syfte att jävlas. Men hur lame vore det inte att läsa och titta på det hela tiden? Det är väl ingen som bryr sig om dina skor, man vill ju fascineras av människa som går i skorna.
Nu ska jag läsa Fredrik Backmans blogg. Han fotar också mat. Men ofta i förpackning och i sitt fulaste tillstånd, så som mat faktiskt oftast ser ut.
Just nu är tydligen semlor jävligt trendigt. Bilder och texter om semlor överallt. På något romantiskt fat med någon romantisk tekopp, gärna prickig. Visst. Jag dricker gärna kaffe ur fina koppar. Jag äger en skinnjacka. Jag handlar skor på DinSko. Jag äter cupcakes men vägrar baka dom. Jag har fotat mina fötter men endast i syfte att jävlas. Men hur lame vore det inte att läsa och titta på det hela tiden? Det är väl ingen som bryr sig om dina skor, man vill ju fascineras av människa som går i skorna.
Nu ska jag läsa Fredrik Backmans blogg. Han fotar också mat. Men ofta i förpackning och i sitt fulaste tillstånd, så som mat faktiskt oftast ser ut.
Animal Farm.
Det börjar kännas lite som Expedition Robinson här i sjukstugan. I hettan under vardagarumsspotlightsen slöar vi likt deltagarna på ön i sina hängmattor. Vi börjar magra av, ingen orkar klättra upp och hämta palmhjärtat eller knapra insekter. I helgen väntar ö-råd och beslut och vem som först ska kastas ut i den kalla, snöiga vardagen. Kanske dags att börja bilda pakter...
Good life.
The real bro code.
Bröder av alla sorter (riktiga, låtsas, extra, antagna, etc) är till för att retas med. Det är till dem alla menlösa och barnsliga kommentarer är till för. Extrabroder Jens vill tydligen att världen ska gilla någon jävla innebandyklubba på hans logg. Åh, han bara ber om det. Skulle lika gärna kunna vara 1996 och vi slåss som leksaker/godis/fjärrkontroll.
Om jag gått in och gillat hans jävla klubba? Nevvah evvah in a lifetime. You must suffa'h
Öqvist-Sveriges fjortonåringar: ett framtida derby.
Det pågår ett krig mellan Jakob Öqvist (Vakna med The Voice-snubben) och Sveriges alla Justin Bieber-fans. Det här underhåller mig något enormt. ENORMT. Samtidigt som det skrämmer mig. Dom här tjejerna dödshotar honom, tekniskt sett. Visst, det har funnits alla möjliga flickidoler genom tiderna men det här är ju hysteriskt? Det här är hemskt. Om jag skulle märka att min fjortonåriga dotter var så här besatt av en liten amerikansk pojke i pottfrilla vars största bragd är en låt som till 50% består av ordet "baby", så skulle jag ta med denna dotter till läkaren. Till psykvården. Till ungdomsanstalt. Där snackar vi om brist på...allt möjligt. Dock underhåller denna ordväxling mig något enormt. Öqvist gillar att retweeta alla dessa dödshot och herregud....När jag var 14 kunde inte jag så där fula ord. Jag svor bara åt en och annan svinig rektor...
Sen kommer såna här kommentarer och asgarvet är ett faktum.
Beslutsångesten och den medfödda viljan att bara dricka latte.
Jag var på tjejmiddag i lördags. Med sju andra otroligt underhållande tjejer försökte jag sno åt mig lite råd om livet. För jag erkänner mitt nederlag och den absoluta beslutsångesten. Jag skulle kunna plugga allt. Naturvetenskap. Språk. Matte. Litteratur. Konst. Musik. Historia. Varför kan man inte välja allt? Kombinationsprogram i allmänbildning? Nej, ska man kombinera måste man kombinera snarlika saker. Hur kul är det? Det närmsta som finns är väl naturvetenskapliga program med språkinriktning. Så trots väldigt givande samtal under kvällen fick jag inga uppenbarelser.
För att vara helt ärlig skulle jag lätt kunna bli en sån där man flummigt nog kallar "entreprenör", frilansa. Syssla med saker som ingen egentligen vet vad det är. Sånt där som gör att man inte trycker upp visitkort för man egentligen inte är något. Samt sitta på caféer, dricka löjligt många latte, diskutera i-landsproblem och bara gotta mig i att göra ingenting. Faktiskt.
Och denna insikt hjälper ju inte heller beslutsångesten. Öppna flikar på datorn just nu: blogg.se. Facebook. Twitter. Uppsala Universitet. Stockholms Universitet. Södertörns Högskola. Pricerunner (att inte ha en TV och samsas med far som vill se svartvita filmer från 1946 är INTE kul).
För att vara helt ärlig skulle jag lätt kunna bli en sån där man flummigt nog kallar "entreprenör", frilansa. Syssla med saker som ingen egentligen vet vad det är. Sånt där som gör att man inte trycker upp visitkort för man egentligen inte är något. Samt sitta på caféer, dricka löjligt många latte, diskutera i-landsproblem och bara gotta mig i att göra ingenting. Faktiskt.
Och denna insikt hjälper ju inte heller beslutsångesten. Öppna flikar på datorn just nu: blogg.se. Facebook. Twitter. Uppsala Universitet. Stockholms Universitet. Södertörns Högskola. Pricerunner (att inte ha en TV och samsas med far som vill se svartvita filmer från 1946 är INTE kul).
Painful reminder.
En människa blinkar 10 000 gånger per dag ungefär. Skulle gissa på att vi sväljer några tusen gånger också. Iallafall mer än vad man tror. Hemma och är allmänt sjuk och ynklig. Obligatorisk resa till Apotek och Coop för godsinhandling. Ni vet den där jobbiga halssmärtan när man sväljer och gör allt för att inte göra det. Lite som att inte blinka. Om inte annat inser man hur mycket man sväljer varje dag utan att tänka på det. Imorgon tänker jag dock ignorera symptomen och pallra mig till skolan för lite "muntlig språkfärdighet" och rådgivningssamtal på gymmet.
Delivery.
Internetshoppade ingenting. Somnade som en gris. Nu sjukis på riktigt och önskar man kunde beställa godis med hemkörning.
Ej efter alkohol eller känslomässig bergochdalbana. Tydligen inte heller under feberyra.
Jag känner mig lite febrig och ynklig idag. Vaknade och gick med lite överdrivet tunga steg ner. Bäddade ner mig i pappas säng, som alltid när jag är sjukling, och låg och kikade över kanten på täcket i väntan på att någon skulle komma och tycka synd om mig, klappa mig lite på benet. (Ett poäng till mamman).
Sen känns det allmänt blä. Inte extremt men lite grann överallt. Lite huvudvärk, lite ont i halsen, lite lock för öronen, lite ont i kroppen, väldigt ont i armen sen jag sovit på den hela natten. The same ol' story. Tur då att jag älskar te så mycket....Not.
Har dock insett att man inte ska tänka på saker man vill köpa i sin Alvedon-yra. Det är lite som att internetshoppa på fyllan eller tröstshoppa. Det blir sällan bra. Och det faktum att jag överväger att köpa en Macbook i min lilla svacka tyder på att jag härmed ska lämna datorn och återgå till soffan. Ev någon annan familjemedlems säng. Och se TV-repriser. That's how you do it.
Sen känns det allmänt blä. Inte extremt men lite grann överallt. Lite huvudvärk, lite ont i halsen, lite lock för öronen, lite ont i kroppen, väldigt ont i armen sen jag sovit på den hela natten. The same ol' story. Tur då att jag älskar te så mycket....Not.
Har dock insett att man inte ska tänka på saker man vill köpa i sin Alvedon-yra. Det är lite som att internetshoppa på fyllan eller tröstshoppa. Det blir sällan bra. Och det faktum att jag överväger att köpa en Macbook i min lilla svacka tyder på att jag härmed ska lämna datorn och återgå till soffan. Ev någon annan familjemedlems säng. Och se TV-repriser. That's how you do it.
There's no religion that could save me.
Inneboende finnes.
Jag tror jag måste flytta ut. Lillebrors utbildning på Hotell-och Restaurangprogrammet börjar resultera i hemsläp av diverse ätbara grejer. Konditoriveckorna har producerat både hemgjorda donuts dränkta i socker och igår världshistoriens största prinsesstårta. Inte nyttigt. Inte bra. Så. Dags att lämna boet kanske innan man rullar ut ur det? Någon som vill ha en inneboende på obestämd tid? Gärna någon som är absolut kass på att laga komplicerad, onyttig mat.
Rum 210, Katedralskolan, Uppsala.
Gick i rask takt mot Engelska Parken idag. Svinkallt, usch jag hatar vintern. Halvspringer förbi Katte och ser hur det lyser i fönstret på Katte. Och i ett av fönstrena skymtar jag Birgitta Hellmans bekanta figur. Hon står framför tavlan och viftar med händerna när hon förklarar något. Ofta något tabubelagt och halvperverst. Som porrtidningar på 50-talet. Fick en enorm nostalgikänsla. De eviga svenskalektionerna, där jag satt i mitt hörn och halvsov mot dokumentskåpet. Dörren som gick i lås prick när lektionen började och hur det alltid var någon som kom den där minuten försent och ryckte i handtaget, även om alla visste, Birgitta låser dörren prick.
Jag ramlade bort mot universitetet istället och lyssnade cirkus 90 minuter på mer snack om grammatik. Hur kan man säga så många ord om hur man använder just ord? Coco (Noren, inte Chanel) är dock en fantastisk föreläsare, som tycker om ord som "spjälka", "frekvent" och "banalt" samt att berätta anekdoter ur sitt mammaliv. Underhållande. Men grammatiken är fortfarande grammatik och jävligt seg. Ord är ord. Människor är människor. Vi kommer aldrig veta allt. Kommer alltid analysera bådadera till döds utan svar. Så why bother?
Jag ramlade bort mot universitetet istället och lyssnade cirkus 90 minuter på mer snack om grammatik. Hur kan man säga så många ord om hur man använder just ord? Coco (Noren, inte Chanel) är dock en fantastisk föreläsare, som tycker om ord som "spjälka", "frekvent" och "banalt" samt att berätta anekdoter ur sitt mammaliv. Underhållande. Men grammatiken är fortfarande grammatik och jävligt seg. Ord är ord. Människor är människor. Vi kommer aldrig veta allt. Kommer alltid analysera bådadera till döds utan svar. Så why bother?
Pendlartankar.
Man hinner tänka väldigt mycket när man pendlar. Det innebär en massa så kallad "egentid" som alla häftigt upptagna människor värderar så högt. Stå och vänta på bussen, sitta på bussen, promenaden mellan skola och hållplats. Tankar hinner flyga fram i hundratjugo. Idag hann jag även studera Kunskapsskolebarnen när jag väntade på bussen mot Uppsala. De slutade tydligen precis för det kom flock efter flock ur järnvägstunneln. Det slog mig hur små dom var. Hur varje årskurs verkar bli mindre och mindre.
Var jag så där liten när jag gick i sexan? Troligen och lite till med tanke på att jag placerats med de ETT HELT ÅR äldre 91:orna. De lite äldre "coola" kidsen såg också små ut. Killarna i nian som alltid var jätteläskiga och jättevuxna och som alla tjejer sprang efter är ju jättesmå. Femton bast. Då är man inte mycket för världen, hur mycket man än intalar sig själv att man är det. Jag som tycker lillebror är liten. Han är ju gammal i jämförelse. Dom här småkidsen, vars fötter nyss växt sju storlekar och som får allting att se ut som snubbel pga ovanan, har ju inte ens kommit i målbrottet!
Ett högljutt tjejgäng gick förbi och i mitt huvud hörde jag pappas röst: "Man kan ju för fan inte ha såna där (läs: Converse) skor när det är snö på marken" samt "men det är ju kallt, knäpp jackan!!". Berättade detta för pappa vid middagen nyss. "Jaha. Och vad säger din röst då?" undrade han.
Jo. Att jag är gammal.
Var jag så där liten när jag gick i sexan? Troligen och lite till med tanke på att jag placerats med de ETT HELT ÅR äldre 91:orna. De lite äldre "coola" kidsen såg också små ut. Killarna i nian som alltid var jätteläskiga och jättevuxna och som alla tjejer sprang efter är ju jättesmå. Femton bast. Då är man inte mycket för världen, hur mycket man än intalar sig själv att man är det. Jag som tycker lillebror är liten. Han är ju gammal i jämförelse. Dom här småkidsen, vars fötter nyss växt sju storlekar och som får allting att se ut som snubbel pga ovanan, har ju inte ens kommit i målbrottet!
Ett högljutt tjejgäng gick förbi och i mitt huvud hörde jag pappas röst: "Man kan ju för fan inte ha såna där (läs: Converse) skor när det är snö på marken" samt "men det är ju kallt, knäpp jackan!!". Berättade detta för pappa vid middagen nyss. "Jaha. Och vad säger din röst då?" undrade han.
Jo. Att jag är gammal.
Ej vinterskor enligt far.
Beslutsångest.
Filosoferar en hel del över mitt studerande. Om det egentligen är gjort för mig. För jag klarar säkert kursen, men får jag inte ut något av det så har jag slösat ytterligare en termin av mitt liv. Men helt ärligt, jag vet inte vad jag ska göra av mitt liv. Att drabbas av denna beslutsångest samma år man fyller 20, det är inte så trevligt alla gånger. Snarare rätt obehagligt.
Make this go on forever.
It could take my whole damn life to make this right.
Ank-fika.
Inget är som vanligt men allt är likadant.
Jag är inget bra på att vara student. Jag är verkligen inte det. Snålade och beställden böckerna över nätet och kommer troligen få dem för sent och behöva läsa en hel fransk jävla bok på en dag. OCH fatta alla ord. Månadens CSN-bidrag som ännu inte kommit är redan slut.
JAG ÄR INGET BRA PÅ DET HÄR. Ämnet må vara överkomligt men att vara student...Det är som gymnasiet. Fast värre. För nu kan man inte skylla på något. Ingen som tvingar en, ingen som kontrollerar att du är där och gör det du ska, man blir inte serverad mat och lever på kaffe och yoghurt. Ovant från att vänta på HM-paket istället för adlibris-paket samt jobba på ett ställe som överlever på mat och folks begär att äta mat. Och då definitivt ingen yoghurt. Förutom på frullen.
Vanemänniskan Ida skriker högt och vill mest sova. Som vanligt.
JAG ÄR INGET BRA PÅ DET HÄR. Ämnet må vara överkomligt men att vara student...Det är som gymnasiet. Fast värre. För nu kan man inte skylla på något. Ingen som tvingar en, ingen som kontrollerar att du är där och gör det du ska, man blir inte serverad mat och lever på kaffe och yoghurt. Ovant från att vänta på HM-paket istället för adlibris-paket samt jobba på ett ställe som överlever på mat och folks begär att äta mat. Och då definitivt ingen yoghurt. Förutom på frullen.
Vanemänniskan Ida skriker högt och vill mest sova. Som vanligt.
Att sälja sin själ.
Jag hatar när folk skriver ut små fina annonser i sin blogg med frågan "Vad vill ni se mer av i min blogg?". Och pang. Där dog bloggen. Skriva om det som läsarna vill? Aldrig i livet. Visst, betala mig en summa och jag kan skriva det ni vill höra. Men jag skriver ju för att jag vill höras! En blogg är ingen kvällstidning som skrivs för att sälja och tjäna pengar, även om man vrider på sanningen. Som pojken som blev kvarlämnad efter innebandymatchen, men nej, det hände inte helt plötsligt. Ooops, pinsamt.
Dorian Gray sålde sin själ för att få porträttet att åldras istället för han själv, för han tyckte han var så jävla snygg. Sälj inte ditt personliga uttrycksmedel. Det finns andra kanaler för det. Slut på moralkaka. Usch, det känns som om hela jag blivit en moralkaka. Akademikermiljöns fel.
Dorian Gray sålde sin själ för att få porträttet att åldras istället för han själv, för han tyckte han var så jävla snygg. Sälj inte ditt personliga uttrycksmedel. Det finns andra kanaler för det. Slut på moralkaka. Usch, det känns som om hela jag blivit en moralkaka. Akademikermiljöns fel.
Sett på grammatikföreläsningen idag.
Saker jag lär min lillebror.
- att dricka kaffe vid egentligen för tidig ålder.
- att jävlas med lärare som är kärringar och opedagogiska häxor, är väldigt väldigt kul. VÄLDIGT kul.
- att inte tro det är coolt att imponera på fjortistjejerna i klassen.
- att titta på BBT.
- att tjejer också kan spela Guitar Hero (anknyter till inlägg nedan.)
- att jävlas med lärare som är kärringar och opedagogiska häxor, är väldigt väldigt kul. VÄLDIGT kul.
- att inte tro det är coolt att imponera på fjortistjejerna i klassen.
- att titta på BBT.
- att tjejer också kan spela Guitar Hero (anknyter till inlägg nedan.)
Smygfeminist? Eller är det bara ett lite mer spännande ord för anti-orättvisa?
Det händer en hel del i livet just nu, iallafall lite grann. Entropi, liksom. Och hela denna del har jag under senaste dygnet diskuterat väldigt intensivt med mitt stundtals frivilliga och stundtals (I bet) ofrivilliga bollplank. Det är nog det bästa med Jesper, hans öron suger åt sig varenda ord som Svampbob Fyrkant, hans hjärna processar som min men misstänker starkt att det enbart är för att han ska säga emot mig. Till exempel att skräckfilmer är bra. Och att kvinnors största frihet är att ha hjul på spisen och liknande sexistiska uttalande. Men det är bra. Han vässar mig, håller mig sharp så jag kan kontra på ett ögonblick.
Kontrar med något om jämställdhet (som inte är min starka sida) och det slutar med att jag förlorar och blir kallad "feminist". Men jag börjar undra om jag är någon slags smygfeminist? Jämställdhet är fint, och hela den här genusdebatten blir kan sjuk i huvudet av (hur många timmar och kaffekoppar har inte passerat i revy tillsammans med Jessica utan att vi egentligen kommit fram till något, förutom att bara för att man är tjej behöver man inte ha rosa träningskläder.)
Eller så förväxlar jag det bara med orättvisa? Kvinnor och barn ska räddas först. Så män är födda till hjältar? Enbart stöpta för att skydda kvinnan som inte kan ta hand om sig själv. Tjurbajs, det finns mesiga män och tuffa kvinnor. Kvinnor som tar hand om män. Fördomar må vara underhållande och ibland även rätt, även fast man inte får säga det. Men inte idag. Poängen med hela detta var att jag fick en så fin (not) länk där någon manlig feminist fast tvärtom, tycker att mäns biljetter på fartyg ska vara billigare för att kvinnor och barn räddas först. Efter frenetiskt googlande och läsande om feminism så fick denna bli min kontring. Mest för att den fick mig att skratta på samma sätt som jag skrattar när Jesper blir ägd. Som nu.
Kontrar med något om jämställdhet (som inte är min starka sida) och det slutar med att jag förlorar och blir kallad "feminist". Men jag börjar undra om jag är någon slags smygfeminist? Jämställdhet är fint, och hela den här genusdebatten blir kan sjuk i huvudet av (hur många timmar och kaffekoppar har inte passerat i revy tillsammans med Jessica utan att vi egentligen kommit fram till något, förutom att bara för att man är tjej behöver man inte ha rosa träningskläder.)
Eller så förväxlar jag det bara med orättvisa? Kvinnor och barn ska räddas först. Så män är födda till hjältar? Enbart stöpta för att skydda kvinnan som inte kan ta hand om sig själv. Tjurbajs, det finns mesiga män och tuffa kvinnor. Kvinnor som tar hand om män. Fördomar må vara underhållande och ibland även rätt, även fast man inte får säga det. Men inte idag. Poängen med hela detta var att jag fick en så fin (not) länk där någon manlig feminist fast tvärtom, tycker att mäns biljetter på fartyg ska vara billigare för att kvinnor och barn räddas först. Efter frenetiskt googlande och läsande om feminism så fick denna bli min kontring. Mest för att den fick mig att skratta på samma sätt som jag skrattar när Jesper blir ägd. Som nu.
Bara en fråga - vem fan är han? Och vilka föräldrar döper sitt barn till Rolf-Göran?!
Jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Svenska folket ville tydligen att denna hästmänniska skulle vinna. De jag följer på Twitter hatar det. Och på Facebook zickzackar jag mellan förbannelse och förtjusning. Tycker dock det är lite skumt att kusin Vitamin Emma inte upplyst mig om denna människa? Eller att jag åtminstone hört hans namn nämnas i någon av alla hetsiga släktdebatter genom åren? Men nej. Det har jag inte. Så. Rolf-Göran, välkommen in i spelet. Vad fan tänkte dina föräldrar? Finns massa namn man kan knyta fast med Göran (finns ju till och med låt om Klas-Göran) men ROLF-Göran? Typ samma klass som Ola-Conny. Beslutsångest Deluxe.
Påminner nästan lite om riksdagsval. Rött eller blått. Kärlek eller hat. Fascinerande, och det är om något jag är så total ointresserad av. Men debatter...argumentation. Dras som en fluga till koskit. Nu är det inte ens jag som provocerat. Fascinerande.
Some days I'm a superbitch.
Jag är jätteelak idag. Och låter mig irriteras av små skitsaker så jag blir ännu elakare. PMS, säger ni. Fel, säger jag. Det ligger tydligen bara i min natur. Den verbala versionen av att pissa revir kanske? Fult, ointelligent språk har jag tydligen också just nu. Min hjärna sönderfaller, likt radioaktivt avfall. Jag tror det är "den allmänna grammatiken". Snark. Det här är typ som cellbiologi på läkarlinjen. Den där tråkigaste delkursen som dom alltid börjar med och på så sätt skrämmer iväg folk som jag.
Nu väntar jag på dom där jätteseriösa och allvarliga tillrättavisningarna på Facebook. Kom igen, folk. Jag har suttit instängd och analyserat en väggspricka och en gigantisk, postapokalyptisk tavla av Kungliga Slottet samt sorterat substantiv. Give me a break. Det är fyra dagar kvar av denna udda invänjningsperiod. Vissa nollas. Vi har allmän grammatik. Oh, the justice.
Nu väntar jag på dom där jätteseriösa och allvarliga tillrättavisningarna på Facebook. Kom igen, folk. Jag har suttit instängd och analyserat en väggspricka och en gigantisk, postapokalyptisk tavla av Kungliga Slottet samt sorterat substantiv. Give me a break. Det är fyra dagar kvar av denna udda invänjningsperiod. Vissa nollas. Vi har allmän grammatik. Oh, the justice.
Update: Orkade inte vänta på debatten. Tog bort. Men tanken kvarstår. (Mamma, det är ett skämt. Mestadels iaf)
Pics or it didn't happen.
För er som känner mig och min oförmåga att fatta stora beslut utan att analysera sönder mig själv och beslutet...här kommer bevis på att jag faktiskt varit i Uppsala idag och lärde mig saker.
Mitt schema. Look at it and weep.
Fantastisk lunch. Värd varenda krona. Hjärta mozzarellabollar.
Fördrev ungefär tre timmar med en latte och Jane Eyre. Blev dock deppigt efter ett tag att läsa om orättvist behandlade barn och att samma barn sen dog i tyfus.
Sen föreläsning. Gick fel på vägen och hamnade på Hogwarts.
Stolthet men mest fördom.
Första dagen och vad ska man säga? Som förväntat. Trött i hjärnan efter att ha gjort första intryck på folk och tryckt ner sitt verkliga jag. Den alltid lika hemska jakten på lunch. Men annars precis som det alltid är. Uppsala är som det alltid varit. Akademiker. Kulturella nissat. Samma proportionella uppdelning. Feminister. Wannabes. Tystlåtna. Man kan fortfarande durkslag jurister, ekonomerna och naturvetarna. Fantastiska lärare och rätt torr klass.
Samma gamla vanliga och jag har ännu inte, trots väldigt impulsiv hjärna, bestämt mig för hata eller älska. Detta inlägg innehåller troligen mer fördomar än egentligt innehåll av värde, men sen bär är finkänslighet min starka sida.
Att göra det läskiga lite mindre läskigt.
Det är alltid lite nervöst att börja med något nytt. Hur ska man klara sig? Tycker man om det? Oavsett om det är stora saker som nytt jobb, ny utbildning, träffa nya människor eller bara göra något man aldrig gjort förut, som att laga någon avancerad maträtt eller vad fan som helst. Det är alltid lite läskigt. Tur att det finns vänner som är helt galna i huvudet och får en att tänka mer på mat, framtida beundrare (hemliga som självvalda) och sommar.
Ikväll kan du få vara bäst, Jesper!
Ikväll kan du få vara bäst, Jesper!
Fin version av en fin låt.
Look at the stars, look how they shine for you.
Åldersnoja.
"Vad ska du göra imorgon då?"
"Äh...vet inte...Jag ska väl..Vänta lite! JAG SKA JU TILL SKOLAN IMORGON! Det hade jag helt glömt..."
Ja. Så kan det gå. Säger som kidsen - skola imorgon då. Även om det inte alls är som 8.20-17.00-fredagarna på Katte så är det skolbänk, lyssna, anteckna, lägga på minnet, lära sig. Även om det bara är knappt två timmar.
"Äh...vet inte...Jag ska väl..Vänta lite! JAG SKA JU TILL SKOLAN IMORGON! Det hade jag helt glömt..."
Ja. Så kan det gå. Säger som kidsen - skola imorgon då. Även om det inte alls är som 8.20-17.00-fredagarna på Katte så är det skolbänk, lyssna, anteckna, lägga på minnet, lära sig. Även om det bara är knappt två timmar.
Little Mac.
"Vad kallas det där då?"
Pappa pekar på min burgare.
"Big Mac."
"Hmm. Hur kan en Big Mac gå i ner i en Little Ida?"
För övrigt åt Little Ida hela Big Mac. Faktiskt.
Pappa pekar på min burgare.
"Big Mac."
"Hmm. Hur kan en Big Mac gå i ner i en Little Ida?"
För övrigt åt Little Ida hela Big Mac. Faktiskt.
Dagens mission.
Hitta en outfit som passar på både 4-årskalas och examensfirande. Lägesrapport: aaaaaahhh!
Favoritgrabbar och ljudisolering.
- insett att jag börjar skolan på måndag. På måndag ska jag börja pendla igen, även om det är för korta vistelser i Uppsalat. Men dyrt jävla busskort måste ända inhandlas.
- jobbat mina fyra timmar med favorit-Jesper trots att det nya året förde med sig ett nytt schema där vi fick olika helger.
- sen kom favorit-Mattan. Han hade en mössa jag inte sett förut och klistrade fast M-torkspappersetikett på min rygg. Kul snubbe det där..
- hälsat på favorit-Mattans Anna och lilla Sophie, som var glad, log och fläktade med sina små armar.
- funderat över ljudisoleringsmetoder. Bror har ny förstärkare till gitarren. Någon värstingbumlingsak som fräser värre än smör i en stekpanna. Blö.
- misslyckades med att ljudisolera (för några äggkartonger). Gav upp.
- jobbat mina fyra timmar med favorit-Jesper trots att det nya året förde med sig ett nytt schema där vi fick olika helger.
- sen kom favorit-Mattan. Han hade en mössa jag inte sett förut och klistrade fast M-torkspappersetikett på min rygg. Kul snubbe det där..
- hälsat på favorit-Mattans Anna och lilla Sophie, som var glad, log och fläktade med sina små armar.
- funderat över ljudisoleringsmetoder. Bror har ny förstärkare till gitarren. Någon värstingbumlingsak som fräser värre än smör i en stekpanna. Blö.
- misslyckades med att ljudisolera (för några äggkartonger). Gav upp.
Do or do not. There is no try.
Jag känner igen det här. Hittar något jag vill göra. Engagerar mig till tusen. Hittar en miljon saker att göra, söka, köpa, ordna. Fått för mig att betala 1800 för att få skriva ett prov och få ett Cambridge Certificate, jag som tycker högskoleprovet är för dyrt och därför inte skrivit det. Mina visioner har dock ofta bäst före-datum, får se hur det blir den här gången. Under nitton år har jag viljat bli allting från journalist, arkitekt, apotekare, specialpedagog, biomedicinare, fotograf, AD, jurist etc. Varför måste man bestämma sig för EN sak?! Alla kombinationsprogram är antingen en miljon sorters juridik, eller ekonomi (internationell, nationell, blah blah). Bara massa same shit by a different name. Inte rättvist. Jag kommer bli en sån där som läser flera tusen högskolepoäng och aldrig jobbar.
To infinity and beyond.
Om allting går som det ska och jorden inte går under i år så plockar jag ut en fet masterexamen i juni 2017. A date for the books. Att sikta långsiktigt har trots allt alltid varit min grej.
I thought I was a fool for no one, but baby, I'm a fool for you.
På mitt bröllop ska jag stega in till introt på denna. Darth Vader Theme känns för klyschigt, även om det troligen skulle passa mig allra bäst.
Att storhandla.
Följde med mamma och storhandlade idag. Det gjorde jag jämt när jag var liten. Oftast på fredagar. Sen dess har mamma delvis bytt dagar och det där med att storhandla och hitta nya saker på hyllorna att ställa 20 frågor om, ja det förlorade sin charm. Jag storhandlar inte vanligtvis, i och för sig ganska logiskt med tanke på att jag bor hemma och inte har det behovet. Och tur det. För herregud, vad tråkigt det är. Det är verkligen tråkigt. Tråkigare än att dammsuga. Men det ska inte handla om det, nej, det ska handla om alla konstiga saker man tydligen kan köpa som jag inte visste om fanns. Det har tydligen dykt upp en hel rad udda grejer. Som att ekologiska mjölken har snyggare förpackning för att man ska luras att köpa den. Som eukalyptushonung. Och saker på burk. Allt finns på burk. Konserverat, håller för evigt. Äckligt.
En riktig bestseller! Eller....?
Hitta ett recept där man måste köpa en pytteliten flaska KLÖVERHONUNG för 40 spänn?! Någon?
Efter att ha sprungit runt på Coop, fotat konstiga saker och stört mamma med barnsliga frågor blev det välförtjänt mellanmål. Mellis. Så underskattat.
Självklart handlade jag. Jag måste alltid handla. Idag handlade jag till smoothies. Fett. Gott. Det "nya" livet jag försöker lura i folk att jag lever (Jossan genomskådade mig direkt, som straff blev hon min nya livscoach) får fortsätta imorgon också.
